Förbundsbasen svarar

Svenska fotbollförbundets arbete för att öka mångfalden inom fotbollens beslutande organ intensifieras, men förändringen tar tid och kräver tålamod.

Förbundets ordförande Karl-Erik Nilsson förklarar varför – och öppnar för mångfaldskvotering i framtiden.

– Absolut, men först får vi se var den här resan tar vägen, säger han.

portbladets granskning av mångfalden inom svensk fotboll 2013 visade att två av 300 personer i toppen av beslutspyramiden icke nordeuropeisk bakgrund.

Fyra år senare visar en genomlysning gjord på samma premisser att av de 281 personer som innehade de 319 posterna högst upp i svensk fotboll under verksamhetsåret 2017 har sju stycken utländsk, icke nordeuropeisk bakgrund.

Inför veckans landskamp borta mot Rumänien lät Sportbladet Svenska fotbollförbundets ordförande Karl-Erik Nilsson ge sin bild av utvecklingen.

2013 fanns två av drygt 300 i fotbollens beslutspyramid med bakgrund utanför vår del av Europa, drygt fyra år senare finns det sju. Varför går utvecklingen så långsamt?

– Det är siffror som går åt rätt håll, men ser man det totalt sett så har vi förväntningar i framtiden på att siffrorna ska se annorlunda ut. Men vi har totalt sett har en väldigt positiv utveckling när det gäller mångfald, säger Karl-Erik Nilsson och fortsätter:

– Att bygga en bred bas, att göra ett antal åtgärder har varit viktigt för oss för att så småningom få bättre siffror i pyramiden. Vi vill inte bli av med en enda av våra ideella ledare, men vi behöver bredda och vår tes är att om vi gör ett bra jobb och breddar basen så kan vi få fler som går hela vägen och så småningom kommer till förbundsuppdrag. Det som är skillnaden mot för fyra år sedan är att vi har en mängd olika aktiviteter igång i den här riktningen.

Om viljan finns där varför går ändå så långsamt?

– Det gör det, men det börjar med att barn och ungdomar kommer in i ungdomsverksamheten och att föräldrarna engagerar sig och på klubbnivå och där har det hänt mycket mer än man kan se på nationell nivå.

Han pekar i nästa andetag på konkreta åtgärder som ska driva utvecklingen i distrikten: anställningen av integrationssamordnare Sevana Bergström, som också jobbar med värdegrundsfrågorna, utbildning av valberedningar på distrikts- och nationell nivå, ett adept- och mentorprogram som heter ”Engagera flera”, med unga ledare med olika bakgrunder.

– Vi tror inte att det här kommer att gå fort, men vi är noga med att göra ett bra basjobb, så det blir hållbart. Traditionens makt är stark, men det är viktigt att vi börjar bygga basen. Det ideella ledarskapet i Sverige är en förutsättning för att vi ska få en bra bas. Där skiljer vi oss väldigt mycket från andra länder, säger Karl-Erik Nilsson.

Hur uppfattar du att nyanlända ser på det ledarskapet, förstår de själva att de kan engagera sig i föreningarna. Är vi tillräckligt inbjudande?

– En oerhört relevant fråga. För det är vi ju inte, vi tar det många gånger för givet. Där har vi mycket att göra, säger han och pekar på en åtgärd i det syftet:

– Med det nya projektet, Plus 10 000, som riktar fokus på att få fler kvinnliga ledare så får vi verktyg att rekrytera ledare rent generellt. Vi skulle kunna öppna våra dörrar mer och få ett bättre resultat.

2013 antogs ett styrdokument där ni pratade om mångfald som ett mål. I helgen klubbade ni igenom ett likadant styrdokument, med i stort sett samma formuleringar. Vad är annorlunda nu?

– Det är en oerhört stor skillnad i vår värdegrund där det tidigare stod att vi ska följa arbetet för jämställdhet och integration, men nu står att vi ska vara pådrivande. Det sätter ett ökat tryck på oss själva, det är ingen annan än vi själva som ska genomföra det och det tror jag är en av nyckelfrågorna, säger Karl-Erik Nilsson som ser handlingsplanen som klubbas igenom i slutet av april som ett dokument för delmål och strategier för att ta steg framåt.

Hur lång tid tar det innan det kommer in en person med annat än nordeuropeisk bakgrund i Svenska fotbollförbundets styrelse?

– Det är omöjligt att säga, men för varje år kommer vi närmare.

Vad är mångfald? Varför är det bra?

– Alla organisationer mår bra om man har en mixad struktur, både män och kvinnor och personer med olika kulturell bakgrund. Det tänks fler tankar, kommer in fler erfarenheter vilket innebär att man är bättre rustad inför ett beslut. Där utgör fotbollen inget undantag.

Vad är representation? Varför behövs det?

– Det är ju samma sak där och i vissa delar styr vi representationen. Det finns ett stadgebeslut på att det ska finnas minst en tredjedel av det underrepresenterade könet i våra styrelser och nämnder. Det skapar också förutsättningar för en större dynamik, säger ordföranden och pekar på en nyhet:

– Förbundsstyrelsen har fattat beslut att i våra kommittéer ha delat ledarskap på en man och en kvinna istället för en ordförande och vice ordförande.

Har det funnits en diskussion om att kvotera för att öka mångfalden i styrelser på distrikts- och nationell nivå?

– Där har vi inte haft, den enda styrningen vi har är relaterad till kön.

Kan det bli aktuellt i framtiden?

– Absolut, jodå! Någonstans får vi se vart den här resan tar vägen, men hittills har det inte varit en diskussion om att styra även kring det här utan delarna utan bara ur jämställdhetsperspektivet.

Finns det någon anledning till självkritik från förbundshåll eller för distrikten?

– Jo, men det är klart. Man funderar alltid på vad man kunde ha gjort bättre för att ändra de här siffrorna. Tittar vi på hur antalet utövare ser ut borde vi har flera med annan bakgrund i våra olika beslutsorgan. Men vi vet att det är ett arbete som kommer att ta tid. Det som gör oss tryggare är att vi har gjort ett antal aktiviteter som kommer att leda till förbättra förutsättningarna i framtiden.

– Vi får inte pressas till att göra snabba lösningar för att tillfredsställa siffrorna och en opinion. Men man ska beakta signaler som vi verkligen har den välkomnande attityd vi vill ha.

De vi pratat med pekar på att det ofta är så att ”lika väljer lika”, att en homogen grupp har svårt att rekrytera utanför sig själv och att valberedningar ofta tillsätts inifrån samma grupp. Håller du med om problembeskrivningen?

– Ja och det är precis därför vi börjat utbilda valberedningarna på distriktsnivå. Det handlar om att vidga sitt sätt att tänka. Man kanske behöver tänka bredare och ha fler positioner i styrelserna.

När vi tittar på undantagen, de sju med utländsk bakgrund som tagit sig fram i förbundspyramiderna, så är det uppenbart att det handlar om extremt väletablerade, engagerade män och kvinnor vars kvalitéer liksom varit svåra att missa. Måste det krävas att man gått den långa, traditionella vägen genom föreningslivet och ideella engagemang?

– Det kommer alltid att vara en väg, men vi ser också andra vägar som genom adeptprogrammet där du som ung ledare kan gå en genväg genom systemet.

De vi pratat med ifrågasätter egentligen inte ambitionen eller intentionen, men alldeles oavsett: Av 319 i toppen av en idrott som ofta pratar om sin roll som integrations- och mångfaldsverktyg finns nio som heter Andersson, sex som heter Gunilla – och sju som har sin bakgrund utanför norra Europa. Är det acceptabelt?

– Jag tror att och är säker på att det kommer att bli bättre. Det mest angelägna som vi gör är att bedriva bra verksamhet i barn- och ungdomsnivån. Jag hade varit mycket mer bekymrad om det inte hade fungerat i de vardagliga mötena för att de här pojkarna och flickorna ska ha det lite bättre. Där görs det varje dag insatser på individnivå, klubbnivå och samhällsmässigt. Sen hoppas vi att några av dessa klättrar på vägen och bli ledare.

– Är det acceptabelt? Det här är demokratiska organisationer och vi är inget företag som kan skriva ägardirektiv. Vi kan bara genom synliggöra, utbilda, vidga vyer, sätta mål och strategier leda svensk fotboll i en viss riktning, säger Karl-Erik Nilsson.

Text: Petra Thorén