Det är inte meningen att raljera. Faktum är att det inte ens behövs.

Siffrorna finns där, alla kan se dem. 2013, när SvFF klubbade igenom sitt förra styrdokument med flotta rader om att spegla mångfald, fanns två icke nordeuropeiska namn bland de drygt 300 som styr i fotbollssverige.

Sedan antogs en målsättning, sedan startades projektet ”Alla är olika – olika är bra”, sedan tillsattes integrationssamordnare, sedan hölls seminarier och föreläsningar och sedan kom ytterligare ett par flyktingvågor från en orolig omvärld.

2018 räknar vi igen: På 319 stolar sitter totalt sju män och kvinnor som enligt SCB:s definitioner har en bakgrund från en annan del av världen än norra Europa.

Skrapar man lite på ytan kan man se att alla de där sju levt i Sverige i minst 25 år, att de alla varit ganska självklara och lätthittade resurser för en styrelse.

Om svensk fotboll letar, om den verkligen anstränger sig för att leva upp till alla de där flotta orden om mångfald?

2013 svarade jag ett tvärsäkert nej på den frågan. Nu är jag inte alls lika säker.

Reaktionerna på granskningar som den här – Expressens Noa Bachner har lyft samma tema i veckan – är förutsägbara. Ett läger pratar om rasistiska strukturer, ett annat läger fattar inte ens problematiken: ”det är väl för fan kompetens som ska avgöra, inte varifrån man kommer eller hur man ser ut eller vad man heter”?

Den andra invändningen är i sig ett rasistiskt cirkelargument: om det är kompetens som avgör och man köper att det ser ut som nu så tror man alltså att den nödvändiga kompetensen att leda en enorm folkrörelse till 99 procent finns hos vita, infödda män, eller hos vita kvinnor som heter Gunilla. Och då är man faktiskt rasist.

Den första invändningen, den om någon form av rasistisk konspiration i systemet, tror jag inte heller på.

Ju fler jag pratat med, desto tydligare blir bilden av att det kanske finns ambitioner – men att man bara inte vet hur man ska bära sig åt.

Lika väljer lika. Maktsfären i svensk fotboll är så homogen att det är svårt att förstå hur den någonsin ska kunna lösa sina egna problem.

Isabel Expósito, styrelseledamot i Göteborgs Fotbollförbund, pekade på ett grundproblem:

– Det jag tänkt på är valberedningarna, valberedningens funktion är superviktig. Generellt ute i föreningslivet funkar det så att man tar steget från att ha jobbat länge i en styrelse till att ta plats i valberedningen, men det borde vara tvärtom. Valberedningen som funktion måste få mycket mer cred.

– Jag visste inte att representationen var så lågt men det räcker ju att man ser sig om i styrelserummen. Det handlar om att börja släppa makt.

När Zlatan Ibrahimovic blev Zlatan Ibrahimovic var han också en representant för alla som upplevt samma sorts utanförskap. Det spelade ingen roll om du kom från Afghanistan eller från Chile, om du hade ett konstigt namn eller såg annorlunda ut kunde du relatera till Zlatans erfarenheter.

Det filade trösklarna.

Och ju högre upp vi tittar i svensk fotboll, desto högre är bevisligen trösklarna.

Om svensk fotboll verkligen menar allvar med sin vilja att förändras och bli tillgänglig för alla behöver den börja med att se den här sortens erfarenheter som en kvalité i sig, i sina föreningar, i sina distrikt, i sina valberedningar.

Vår fotboll spelas mer än någon gång tidigare i historien av unga flickor och pojkar, unga kvinnor och män, som har en annan bakgrund, ett annat utseende, andra sorters namn, andra kulturer med sig.

Det finns ett effektivt sätt att bota utanförskap, både de upplevda och reella:

Att släppa in.

Och man ska inte räkna med att alla knackar lika hårt som Zlatan.

Bakgrunden för de sju undantagen

Almir Zec, ledamot i Västmanlands distriktsstyrelse. Kom till Sverige från Bosnien för 25 år sedan.
Smajo Murguz, ledamot i Västmanlands distriktsstyrelse. Kom till Sverige från Bosnien för 25 år sedan.
Hamid Fard, ledamot i Västergötlands distriktsstyrelse. Kom till Sverige från Iran, svensk sedan 30 år.
Georg Barsom, vice ordförande i Örebros distriktsstyrelse och ledamot i tävlingskommittén, syrian som bott i Sverige i snart 40 år.
Metin Yildirim, ledamot i Södermanlands distriktsstyrelse. Född i Turkiet, kom till Sverige som spädbarn.
Hossein Karbassi, ledamot i Skånes distriktsstyrelse och i domarkommittén. Kom till Sverige från Iran 1972.
Safija Dautovic Sappelt, ledamot i Göteborgs distriktsstyrelse. Kom till Sverige från Bosnien för 25 år sedan.